En dag ska jag vara allt någon någonsin önskat sig.
Är så jävla slutkörd, psykiskt och fysiskt. Speciellt efter denna helg som tillbringats på skolan, nötanötanöta repliker, scenografi och låtar. Sovit brutalt lite senaste veckan och vill just nu bara gå i ide.
Det enda sköna just nu är att jag har börjat inse att jag är nog inte totalt värdelös, har alltid haft en rädsla för att bli ensam. Men den tonas ner mer och mer, för jag har insett att det finns faktiskt folk där ute som VILL vara med mig, ska försöka ta reda på dom när jag är mer stabil. Och just nu har det blivit så mycket, massor som vill umgås, folk som tar illa upp om jag inte har tid med dom och den, så jag ligger här i min säng istället och klagar på hur ensam jag är. Logiken. Blir bjuden hit och dit, har inte tid, har inte ORK. Sjukt att jag slutat orka umgås med folk för att jag vet om jag är det så blir det jag som får städa upp allt, diska allt, fixa det, fixa det. TA HAND OM ALLA HELA TIDEN. Trött på att folk klagar när jag försöker göra saker för dom. Att bli jämförd med, du är okej, fast hon är ju bättre. Du kan göra det, men inte lika bra som henne. Lila hår är snyggt, men rosa är snyggare. Du skulle var amycket bättre om du såg ut så, om du klädde dig så, om du kunde det här.Jag är medveten om att det finns mycket runt omkring som är betydligt bättre.
Just nu är jag bara trött på att försöka vara allas livbåt, ta emot alla när dom faller och bara stötta,stötta,stötta. Finnas där dygnet runt, lyssna, svara, vara sympatisk och be om ursäkt.Jag pallar inte det längre, jag behöver också falla ibland. Att leka så jävla stark, och bara skratta bort det för att inte känna sig egoistisk. ORKAR INTE VAR LAGOM LÄNGRE. Lagomt nöjd, lagomt lycklig,lagomt smal, lagomt smart, lagomt trevligt, lagomt rolig. LAGOM.
Just nu är jag bara trött på att försöka vara allas livbåt, ta emot alla när dom faller och bara stötta,stötta,stötta. Finnas där dygnet runt, lyssna, svara, vara sympatisk och be om ursäkt.Jag pallar inte det längre, jag behöver också falla ibland. Att leka så jävla stark, och bara skratta bort det för att inte känna sig egoistisk. ORKAR INTE VAR LAGOM LÄNGRE. Lagomt nöjd, lagomt lycklig,lagomt smal, lagomt smart, lagomt trevligt, lagomt rolig. LAGOM.
Jag har börjat inse att jag kommer nog faktiskt aldrig bli helt ensam och det känns brutalt skönt, det finns alltid någon som vill ha mig där, och jag har väldigt lätt att bli omtyckt. Ja i sverige klassas detta som egoistiskt, förlåt.
Behöver komma iväg och bara få vara, bli omhändertagen. Ligga i sängen en vecka, äta skräpmat,vara äcklig och gråta samtidigt som någon håller om mig och pussar mig i pannan. Fan.