För åtta månader sedan skrev jag ett inlägg om Anton,ett extremt cheesy inlägg (såklart hehe...) Och jag måste bara skriva det igen,för allvarligt,om jag inte skriver av mina känslor så exploderar jag. SÅ kär är jag, jag trodde det var omöjligt för något år sedan. Det är okej att spy lite av cheesyness, but I can't help it.Sorry not sorry.
"Jag älskar när du lerJag älskar dina bruna ögonJag älskar att känna din kropp mot minJag älskar hur du ser ut när du soverJag älskar hur du alltid medvetet går mig på nerverna för att sedan dränka mig i pussar och kramarJag älskar hur du tar allt så lättJag älskar när du håller om mig och pussar mig i pannanJag älskar hur du kan kolla på mig på detdär sättet att jag alltid frågar "vad??" och du svarar alltid "du är söt"Jag älskar hur du får mig generad varje gång du säger detJag älskar hur du pussar sönder mig varje gång jag pratar i telefonJag älskar hur du står ut med mig trots att jag är på dåligt humörJag älskar hur du alltid kan få mig att skratta,hur sur jag än ärJag älskar ditt födelsemärke vid bredvid näsanJag älskar att ligga och klia dig på ryggenJag älskar att du puttar till mig varje gång jag slutarJag älskar hur du sträcker bak din hand när jag hamnar efterJag älskar hur du oftast bara gör vad du känner för utan att tänka på konsekvensernaJag älskar hur du är du och jag älskar hur du får mig att må,känna mig älskad.Det finns inget jag inte älskar med dig.Även om du puttar ner mig från din säng,puttar i mig med kläderna på i sjön,snarkar och förnekar att du gråter till sorgliga filmer så finns det inte någonannan på hela jordklotet som jag hellre är med."
