Jag är så sjukt trött på att vara feg och osäker,jämt.Jag har alltid varit sån,det märks nog inte så mycket längre,det har självklart blivit bättre och bättre men det finns fortfarande en stor del av mig som är så.När jag är med folk jag trivs med är det inga problem alls,jag vet vem jag är då.Men när jag ligger själv hemma i sängen och ska sova,vem är jag då?Jag vet knappt vad jag vill och inte vill,vad jag tycker om och vad jag inte tycker om,jag är så himla rädd för att göra fel,att vara fel.Tänk om jag gör eller säger något som får alla att hata mig?Tänk om alla jag bryr mig om plötsligt drar?Jag är så osäker på allt,vem är jag ens?Jag vet inte ens vad jag vill jobba med när jag blir större,det enda som intresserar mig är dans och musik och det är jag alldeles för feg för att satsa på,och jag hatar att känna så.Det finns en enda sak som jag är säker på,det enda jag varit säker på i hela mitt liv,och det är Anton.Ibland blir jag rädd för att jag älskar honom så mycket,det gör nästan ont.Det är läskigt att älska någon såhär mycket,tänk om allt en dag försvinner?Man kan aldrig veta säkert vad som är sitt.