Det som kallas livet

Att komma hem och bara vara kan vara så himla skönt,men det är jobbigt att leva två separata liv ibland,speciellt när man gillar båda delarna.På ett sätt älskar jag att leva såhär;att ibland få ta eget ansvar och känna mig vuxen,bestämma själv och bo i en central lägenhet i en hyffsat storstad till helt tvärtom;Bara vara tonåring,ha tråkiga regler och bråka med föräldrarna i en villa i en pluttig liten död stad.Genom att jag har lite av allt bildar det en perfekt kombo,när jag väl kommer hem och bara får vara tonåring uppskattas det så himla mycket mer än innan,samma med att bara komma bort från alla storstadsyror en stund.Att bo hemifrån som 16-åring kanske låter som en dröm,men allt har nackdelar,och jag kan nog räkna upp mer nackdelar än fördelar i det här fallet.Och den största nackdelen är nog att ha kärleken på en sida av landet och vänner och familj på andra sidan.Önskar att det gick att blanda om lite istället för att planera hit och dit och åka tåg upp och ner,men det är sånt man får leva med,jag är lycklig hursom!
Nu är jag iallafall hemma och det är alltid lika skönt att öppna dörren till ett hus,till ett hem,till mitt hem och min familj.Min finafina familj.

Trackback