Jag vill så himla mycket,men kroppen och huvudet orkar liksom inte med.Jag hoppas det är synen det beror på,men jag börjar bli rädd att jag faktiskt har något större fel,så har bett mamma boka tid på sjukhuset så dom kan ta lite tester och se så allt är okej,bara för att vara säker.För jag orkar inte må såhär längre.Kroppen betéer sig som om jag har dygnat varje dag fast jag sover.Blä,inte nice.

 

Påtal om att sova så vaknade jag inatt av att Anton låg och skrek i sömnen,blev livrädd och väckte honom,och han var nog lika rädd för när han vaknat stirrade han bara på mig i flera sekunder utan att säga något haha...Usch,trodde han höll på och dö eller något :(

 

Precis så,som du♥