Ikväll somnar jag i tårar,men ikväll är det annorlunda.För ikväll känner jag mig så jävla lycklig och stolt över mig själv.
Jag har äntligen kommit förbi min skräck att sjunga inför folk,att det har tagit mig ca en livstid är hemskt,men det har fått mig att inse att om man aldrig vågar göra det man vill kan man aldrig utvecklas.Att dansa och sjunga gör mig så himla lycklig i hela kroppen,det är min slags terapi.Och min självkänsla blir bara bättre och bättre,och den tar över avundsjukans plats och helt plötsligt stannar den onda cirkeln som pågått allt för länge nu och livet börjar falla på plats.Det har tagit en sjuhelvets lång tid att ta mig hit,och det här är bara början,för jag vet att jag har ännu mer att ge.Jag känner det på riktigt nu.Jag är skyldig så många detta,men framförallt mig själv,att vara glad och bara leva för det jag älskar.Jag förtjänar det och är värd mer än ett surigt ansikte när jag vet hur mycket positiv energi jag har att ge egentligen.